”Min laxsallad blev bra – till slut”

De har varit på Fårö, vandrat omkring i Brucebos naturreservat, klättrat på ringmuren i Visby och ridit på hästar. Men när det kommer till att välja ut det bästa minnet så är svaret enkelt, i alla fall för 14-årige Rishabh.

– Glassmagasinet var bäst. Och godiset här måste jag säga något om. Det finns så många olika smaker av choklad här, i Indien har vi bara de vanligaste. Ni har en helt annan variation, säger han medan hans 15-åriga klasskompis Tanisha skrattar och avbryter.

– För mig var det bästa med Gotland ändå naturen och närheten till allt. Tror vi bara hade igång bilen två gånger för att flytta min resväska.

I höstas tog de emot elever från Gutegymnasiet i mångmiljonstaden Pune. För två veckor sedan åkte de från Indien till Gotland med ett med ett tiotal klasskompisar och två lärare. Det är avslutningen på ett utbytesprogram mellan svenska och indiska skolelever som handlar om kulturkommunikation. De har fått följa med på lektioner i skolan och har bott hos värdfamiljer i respektive land.

Trots den korta tiden hinner man komma varandra nära. Tanisha säger att hon har gjort ett tappert försök att lära sig det svenska köket.

– En kväll gjorde vi en sallad på lax, fetaost, grädde och grönsaker. Det ligger långt från den indiska köket. Jag kunde inte göra så mycket så min familj hjälpte mig, och det blev tillslut ganska bra.

Rishabh passade på att jämföra en gotländsk-indisk restaurang i Visby med maten hemma.

– Ägaren där var från Pakistan, så vi kunde prata och han gjorde ett avsteg från menyn och lagade biryani – en speciell indisk rätt gjord av ris, grönsaker och kryddor. Det var speciellt för mig.

– Maten var indisk men inte lika kryddstark som hemma. Men det är nog svårt att få tag på alla kryddorna här.

Gastronomin är inte det enda som skiljer sig åt. Det mesta är annorlunda här, menar de. Siffrorna för hur många som bor i Pune varierar men staden är åtminstone dubbelt så stor som Stockholm, säger Tanisha.

– Går du ut här i Visby så är det en stor chans att du möter på några som du känner. Så är det inte i Pune. Det är en miljonstad och därför är kulturen där annorlunda och man tänker mer på säkerheten.

– Hemma kan man inte komma och gå hur som helst. Skulle jag bara sticka och umgås med mina vänner så skulle min mamma bli galen.

– Nej, vi har inte en sån kultur att vi kan komma hem klockan elva på kvällen och säga ”hej” till famljen. Det skulle bara inte funka, säger Rishabh.

Även skolan skiljer sig, främst när det gäller disciplin. Relgerna i indiska skolor är strängare, och de följs.

– Vi brukar inte sminka oss men även om vi ville så är det inte okej i skolan. Och fyra dagar av fem måste vi ha uniform. På onsdagarna får vi välja själva. Örhängena måste vara av guld. Och killar får inte ha långt hår, säger Tanisha.

De sista dagarna kommer de att spendera i Stockholm, innan resan går mot Indien.

Blir det någon visit till Gotland i framtiden?

– Ja, jag skickade foton av Visby till mamma, och hon gillade det så mycket att hon sa att vi ska åka allihop om några somrar. Men vi ska flytta till Ohio i USA och jag kan tänka mig att flyga till Gotland själv när jag kommit på plats.

– Jag vill jättegärna men har inte så höga förhoppningar om att få göra det, säger Rishabh och skrattar. Så jag kommer att sakna min nya familj jättemycket.